Jag har en hel del att göra och har fått välja bort vissa saker, roligt och mindre roligt ibland. Det är dock ingen dans på rosor att vara egen företagare men med folk runt omkring mig som stöttar mig samt ger mig råd så lyckas jag. Sedan vet jag att det är bara jag som kan se till att jag lyckas. Gör jag inget bra jobb får jag inga fler jobb. Jag är mitt företag och ansiktet utåt för min produkt/tjänst. Det är ingen som vill köpa en mobil utan sms-funktion eller en tv utan fjärrkontroll som fungerar.
Ni som har häst eller arbetar med hästar vet också att det inte är något 7-16.oo jobb vi har. Hästarna kräver ständig uppmärksamhet 24/7. Det blir ofta tidiga mornar och sena kvällar. Men hey vad gör det när man älskar det man gör? Det kanske låter ensamt att vara i stallet så länge men man är aldrig ensam. Hästarna är en av de bästa terapiformerna jag vet. Det finns dessutom nästan alltid någon i stallet som man kan prata eller rida med.
De säger att vi är ett speciellt släkte inom hästvärlden. Jag undrar jag. Något jag däremot tror på är att hästtjejer är enormt envisa och tidigt lär sig att ta ansvar. Jag har också blivit väldigt självständig mycket på grund av hästarna. Därav tror jag att jag vågade återvända hem till Laxå och starta upp mitt företag här, i hålan där ingen vill bo. Hade inte hästarna varit här hade jag inte heller bott här, tror jag. Det var en chansning och för en gång skull i mitt liv hade jag ingen riktig plan när jag flyttade hem.
Men som Lotta Björe sa till mig en gång: Friskt vågat hälften vunnet!
Nu ska jag klä på mig och vandra tillsammans med K i luren!
Här är den omtalade "Subban"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar